Hoppar in här för jag måste skriva av mig lite och jag hoppas att jag hinner klart innan något annat distraherar mig. Det har varit några konstiga månader. Känns som att jag går igenom en stor förändring, allt händer på en och samma gång samtidigt som livet med jobb, träning och sorg ska hinnas med. Mammas död har skakat om mig, jag gråter lite i princip varje dag men vet inte riktigt varför. Är det saknad, är det ensamhet, är det faktumet att jag var med när hon tog sitt sista andetag (en väldigt märklig erfarenhet) eller vad, jag vet inte.
Det har varit mycket och om några få dagar åker jag till USA på min första riktiga semester sedan 2016. Jag har inte varit utomlands sedan dess och jag har inte haft någon längre semester och det gör mig mer nervös än jag egentligen vill erkänna. Det är liksom inte likt mig att stressa över saker som att köra bil eller resa ensam, det är inte likt mig att stressa så här överhuvudtaget. Så vart kommer det ifrån??
1. Min packning. Det jag med mig rätt saker, kommer jag ihåg att packa allt? När ska jag ha vad? Hur många par strumpor behöver jag? Tröjor? Jackor? Skor? Kaoset i min resväska är en direkt reflektion av hur det ser ut i mitt huvud. Rörigt som fan
2. Min reseplan. Dvs hur jag ska hitta min hyrbil. Hur jag ska köra till mitt boende första kvällen när jag är jetlaggad? Hur jag ska komma ihåg vad stället jag ska bo på heter? Kommer mitt rum ligga på första våningen så att vem som helst kan bryta sig in? Kommer någon bryta sig in i bilen?
3. De första dagarna. De första dagarna kommer bli en utmaning för jag kommer att vara helt själv, jag kommer att utmana mig att göra saker jag aldrig gjort och jag känner en stress att jag måste ta vara tiden och hinna med så mycket som möjligt.
4. Min hjärna: Att det ska bli skit av allt för att min hjärna blir överväldigad och inte kan hantera alla intryck. Att den går i baklås och jag behöver isolera mig för att få den att fungera som den ska
Som sagt, det är inte likt mig att vara så här. Jag brukar bara go with the flow och känna att så länge jag har en mobil och Visa-kort så löser sig allt. Och så är det ju faktist nu också……….eller inte, det är ju USA och det känns som att allt kan potentiellt bli lite värre där, om man blir sjuk, blir påkörd, kör på någon, blir sjuk…….listan kan göras så väldigt lång.
Vill så gärna åka och jag längtar dit samtidigt som tankar, och rädslor, ligger och trycker i bakhuvudet.
Hur jag försöker underlätta för mig själv:
1. Listor. Jag har en lista för vad som ska packas i resväskan och en för ryggsäcken. Jag har redan packat det viktigaste så som passet, visakorten, powerbank och körkort.
2. Utskrifter: Jag ska skriva ut alla reservationer, biljetter och resvägar till platserna jag ska åka. Om jag lär mig dem utantill så ska det nog gå bra och som tur är har jag en sjukt bra lokalsinne och kart-m inne. Mina högar med papper får bli min snuttefilt helt enkelt.
3. Stressen: Jag förtjänar den här resan och jag ska följa mitt huvud och mitt hjärta. Kanske helt strunta i vissa planer och istället låta känslan styra. Jag ska komma ihåg att stanna upp och njuta av det jag ser, människorna jag träffar och miljön omkring mig. Blir inte bättre av att packa den full av intryck, den blir bättre av att jag njuter av varje stund.
4. Hjärnan kommer att lugna ner sig. När jag väl sitter på flyget så kommer jag att vara så förberedd jag bara kan vara och tar jag bara det lugnt så löser sig allt.
Preparation is key och listor är min vän.
Puss
