Så här skulle ju bloggen börja

Hej du läsare Jag heter Hanna och jag är 50. För drygt 4 månader sedan fick jag reda på att jag har ADHD. Och nej, det visste jag inte förut men när diagnosen kom så föll så många bitar på plats. Jag har alltid känns mig annorlunda, som att jag inte passar in eller hör hemma i Sverige. Det har aldrig riktigt gått att sätta fingret på vad som får mig att känna så. Att leva utomlands har alltid alltid känns med normalt och som jag. Kanske för att där är allt annorlunda, precis som jag. Jag har alltid vetat att jag “funkar lite annorlunda” men ser du mig och pratar med mig så kommer du säkert inte tro det. För jag ser ju ut som alla andra och lever, typ precis som alla andra. Bara på insidan har det känts annorlunda. För jag har varit duktig på att anpassa mig efter det samhälle och den miljö jag befunnit mig i. För jag har maskerat allt med mig som inte passar in. Jag har varit den som glömmer tider när jag sitter med något som griper tag, tappar tråden, eller helt byter ämne, mitt i en mening, och startar 7 projekt men bara avslutar 2.5 av dem (om ens det). Jag har varit den som alltid ansetts vara slarvig, trots att jag sällan tappar bort saker och alltid hittar vart…

0 kommentarer

Ett sånt jävla år!

Halva året har gått och jag är fasen så redo för att hela året ska vara över. Fick ADHD-diagnos i mars, tuffa månader på nytt jobb och med personal som utmanade på alla möjliga sätt. Sedan går min mamma bort, fastän det var väntat (någon gång) så kom det ändå som en chock.

0 kommentarer