Mitt ex älskade att åka runt på landet utan något bestämt mål, och visst, jag älskar tanken på kunna göra så men verkligheten är en annan. Låt mig förklara. Om vi tex bestämt oss för att åka till stranden en dag så kunde han plötsligt ta en omväg, stanna någonstans helt oväntat eller till och med ändra destination helt. För honom var det inget problem – det var charmigt, fritt och härligt spontant. För mig, var det däremot allt annat än härligt. Det drev mig till vansinne och gjorde mig enormt stressad. Och hans reaktion på mig var att jag var tråkig, jobbig och allt däremellan. Jag har aldrig riktigt förstått varför jag reagerade som jag gjorde men nu, när jag förstår den här ADHD-diagnosen bättre så förstår jag även mig själv och min reaktion bättre.
Här är några förklaringar till varför det blir kaos för mig när aktiviteter saknar mål & syfte
Behov av tydlighet
ADHD-hjärnan, min hjärna, trivs allra bäst när den vet vad som gäller. “Vi ska till stranden” är en tydlig plan. När den plötsligt byts mot något annat känns det som att någon dragit undan kartan – jag står kvar utan riktning.
Svårt med tidsuppfattning
Att “ta en liten omväg” kan för någon utan ADHD kännas obetydligt. För mig skapar det stress eftersom min tidsuppfattning redan är skakig. Jag vet inte om vi kommer fram om 10 minuter eller om 2 timmar, och den osäkerheten triggar oro. Jag vet, vad spelar det för roll om vi kommer fram om 10 min eller 90 min? Massor, för jag har redan planerat hela min dag från stunden jag vaknar tills det jag går och lägger mig. Jag behöver planeringen för att jag ska känna mig trygg och lugn. Vad jag ska äta, när jag ska äta och när jag får chans till återhämtning, allt finns upplagt i mitt huvud och det håller mig lugne
Sensorisk och mental överbelastning
Mitt ex’s spontana ändringar betydde att min hjärna behövde göra en tvärnit och allt för snabbs anpassa sig till ett helt nytt scenario, nya miljöer, dofter och synintryck. Enkelt för honom med en omställning som för mig blev ett nytt berg att bestiga pga min redan hyperaktiva adhd-hjärna.
Olika definitioner av “frihet”
Sedan har vi ju alla olika definitioner av frihet. För min pojkvän var friheten att kunna välja om och om igen. För mig var friheten att veta vad vi hade bestämt och kunna lita på det. Två helt olika upplevelser – och båda lika sanna. Men hans sanning blev ett fängelse för mig och tvärtom.
Vad jag lärde mig
Det här är ett exempel på hur små vardagssituationer kan bli stora krockar mellan ADHD och neurotypisk hjärna. Ingen av oss gjorde fel – vi hade bara olika behov. Hade jag vetat då, vad jag vet och förstår nu, så hade säkert mycket sett annorlunda ut. För honom hade det blivit tydligare att hans spontana körstil faktiskt kunde skapa kaos och ångest hos mig. För mig blev det en påminnelse om att ibland säga ifrån, ibland andas djupt och ibland låta honom köra sin runda – men kanske utan mig i bilen. Jag hade haft lättare att förklara mina känslor och kaoset i mitt huvud och vi hade tillsammans kunnat hitta lösningar som fungerade för oss båda.
👉 Känner du igen dig? Är du team “planlös frihet” eller “håll kursen till stranden”?